Sällskapet
Ragnar Thoursies Vänner


Ragnar Thoursies roll i utformningen av 1974 års kulturpolitik

Carl-Johan Kleberg, kollega i utredningsarbetet.
September 2012

År 1968 blev Olof Palme utbildningsminister, och ett av hans första initiativ var att i november tillsätta en grupp, kallad kulturrådet, med uppgift att göra utredningar och lägga fram förslag rörande den statliga kulturpolitiken. Hans företrädare Ragnar Edenman hade haft en grupp rådgivare kallad Kulturrådet.

För Palme handlade det inte om en vanlig offentlig utredning utan en arbetsgrupp inom departementet. Rådet hade 14 ledamöter från kultur- och organisationsliv. Ordförande var Paul Lindblom och bland övriga ledamöter kan nämnas Per Olov Enquist, Elisabet Hermodsson och Gunilla Palmstierna Weiss.

Till rollen som huvudsekreterare rekryterade Palme Ragnar Thoursie. De kände varandra sedan tidigare, bland annat vid en författarträff på Harpsund, men också redan under arbetet med boken 'Moderna drakar', då Palme gjort en krävande research för honom och förlaget.

Palme hade ofta använt Sundbybergs-prologen vid sina framträdanden. Den lär ha ingått i avslutningen av varenda partikongress under Palmes tid. När det var Palme som frågade var det omöjligt att säga nej, har han senare berättat. Under utredningsarbetet hade de ingen kontakt, men under avskedsmiddagen för Palme hade denne pekat på Thoursie och sagt: "Där sitter Ragnar som gav mig mitt första jobb".

En förmedlande länk i valet av huvudsekreterare var chefen för kulturenheten Roland Pålsson, som han tidigare samarbetat med i tidskriftsprojektet 'Tidsbilden'; en tidskrift med ett stort antal lysande medarbetare från politik och kulturliv, som på grund av felplanering av Tiden-förlaget fick läggas ner efter tre nummer.

I rollen som huvudsekreterare kom Thoursie att spela en nyckelroll i uppgiften att utforma en politik från grunden i samverkan med de många ledamöterna med olika bakgrund och infallsvinklar. Enligt de kortfattade bestämmelserna skulle rådet behandla frågor om "den långsiktiga utvecklingen av de statliga åtgärderna på kulturområdet. I centrum står därvid kulturpolitikens roll att främja ökad jämlikhet i samhället." Här kan man skönja inspiration från Palme.

Kulturrådets uppgift kom att bli att utforma förslag till en statlig kulturpolitik, som dittills endast funnits i rudimentär form. Det handlade bland annat om formulering av kulturpolitiska mål, principer för ansvarsfördelning mellan stat och kommun, nya former för statligt stöd samt förslag om en ny myndighet, Statens kulturråd, som var avsett att vara något helt annat än det som utredning arbetande kulturrådet.

Förslagen lades fram 1972 i betänkandet 'Ny kulturpolitik, del 1. Nuläge och förslag' (SOU.1962:66), en utredning på nära 600 sidor. Detta var det första av flera betänkanden av Kulturrådet, men Thoursie återgick efter huvudbetänkandet till AMS.

En lång rad delstudier var grund för förslagen i rapporten. Thoursie spelade en viktig roll för att organisera arbetet och utforma förslagen. Hans bakgrund som både författare och kvalificerad byråkrat bidrog till att utredningen togs så väl emot i den omfattande remissen av betänkandet till inemot 600 myndigheter och organisationer.

När regeringen 1974 lade fram sina förslag till riksdagen i propositionen 'Den statliga kulturpolitiken' (prop 1974:28) följde man i stort utredningens förslag. Riksdagen godkände sedan förslagen i närmast total enighet. Denna 1974 års kulturpolitik kom att i sina huvuddrag bestå mycket länge. Många principer från den är fortfarande giltiga även om ändringar har måst göras på grund av omvärldsförändringar.